Skip to content
Hem » Datalagring i glas: Superman är redan för evigt förankrad

Datalagring i glas: Superman är redan för evigt förankrad

Detta är artikel 9 i artikelserien om grön IT.

Den senaste innovativa lagringstekniken som ser mycket lovande ut, särskilt för digitalt arv, är datalagring i glas. Microsoft har bedrivit forskning om detta i flera år under namnet projekt Silica. Forskare använder speciellt tillverkat glas för att lagra stora mängder data hållbart och under en lång period. I denna artikel förklarar vi hur detta går till.(1)

Silica projektet

År 2019 började projekt Silica som ett experiment, ursprungligen avsett som ett alternativ till fysiska lagringsalternativ. Under forskningen upptäckte man emellertid att informationsdensiteten på glas var mycket hög, vilket gav forskningen en ny inriktning. Microsoft såg det som en potentiell ersättning för molnlagring i framtiden.

För att ge ett exempel på informationsdensiteten: För att spara 1,75 miljoner låtar, 875 000 gånger texten från romanen “Krig och fred” och 3500 filmer räcker en glasplatta stor som ett underlägg. Totalt kan en glasplatta lagra upp till 500 TB data.(2)

Den mest hållbara formen av datalagring

Den som sysslar med digitalt bevarande vet att de flesta befintliga lagringsmetoderna är begränsade. Det tvingar oss att kontinuerligt kopiera data till nya, mer hållbara format. Att ständigt kopiera medför inte bara kostnader i form av pengar, energi och tid, utan också risker för själva datan.

Med glaslagring verkar det nu finnas ett hållbart alternativ som kan förbli oförändrat i upp till 10 000 år. Dessutom är glas motståndskraftigt mot extrem värme och kyla, vilket gör att det inte behöver hållas konstant vid en specifik temperatur (med den därmed följande användningen av elektricitet). Glas är inte heller känsligt för elektromagnetiska pulser.(3)

Viktig milstolpe: Superman i glas

TV- och filmproducenten Warner Bros hade länge letat efter en hållbar lagringslösning för sina filmarkiv, utan behov av att överföra filer till nya lagringsmedier efter varje antal år. Tillsammans med Microsoft tog de sig an utmaningen att genomföra ett bevis på koncept för att lagra filmer i glas. Och med framgång: filmen Superman blev framgångsrikt lagrad och läst, inklusive tekniska metadata som ska säkerställa att filerna förblir hållbart tillgängliga även i framtiden. Experimentet är ett viktigt steg för att hitta ett hållbart sätt att lagra stora mängder data, både med hänsyn till miljön och för långsiktigt bevarande.

Glasbibliotek

Samtidigt utvecklar Microsoft ett glasbibliotek där glasplattor förvaras och begärs med ett smart system av robotar(4). Tänk dig detta som ett enormt bokskåp där glasplattorna är prydligt förvarade, liknande hur böcker står i en rad. Längs bokhyllorna löper en skena där robotarna rör sig. De kan röra sig uppåt och åt sidan för att hämta glasplattor och föra dem till ett mikroskop där de läses av. Sedan sätter robotarna tillbaka dem på plats. På Microsofts webbplats kan du titta på en video som steg för steg visar hur detta system fungerar.(5)

Ekologiskt hållbar

När vi bedömer glas mot hållbarhetskraven för både digital och ekologisk hållbarhet verkar detta vara den mest lovande lagringstekniken för stora mängder data i den nära framtiden. Det enda nackdelen för närvarande är att infrastrukturen måste byggas eller anpassas för att möjliggöra lagring i glas.

Källor

  1. Mer information om projekt Silica finns på Microsofts forskningssida: https://www.microsoft.com/en-us/research/project/project-silica/
  2. The Verge, ‘Five-dimensional’glass discs can store data for up to 13.8 billion years‘, publicerad den 16 februari 2016.
  3. Microsoft, ‘Project Silica proof of concept stores Warner Bros. Superman movie on glass‘, senast sedd den 1 november 2023.
  4. Microsoft Research, ‘Forskningssamtal: Lagring av data i årtusenden‘ YouTube-video, senast sedd den 1 november 2023.
  5. Microsoft, ‘Projekt Silica Library 2022‘, YouTube-video, senast sedd den 1 november 2023.
Bild: jcomp, freepik.com

Om artikelserien

Denna artikelserie är författad av Tineke van Heijst från nederländska Van Heijst Information Consulting (VHIC) på uppdrag av den nederländska gruppen Network Digital Heritage (NDE). NDE har till uppgift att övervaka utvecklingen av grön IT (ibland kallad hållbar IT eller Green IT) och dess påverkan på klimatet i den framstegsvänliga digitaliseringen. Särskild uppmärksamhet ägnas åt den växande digitaliseringen inom kultursektorn.

Arkeion har fått godkännande från VHIC att översätta och publicera artikelserien på sin webbplats. Översättningen gjordes av Caspar Almalander.

Syftet med denna serie är att bistå kulturarvsinstitutioner att få en djupare förståelse för grön IT (Green IT), vilket möjliggör diskussioner kring detta viktiga ämne inom deras egna organisationer.

Tidigare artiklar